bomb

 

árið endar svo stórkostlega að það er frí síðasta daginn.

það næsta byrjar svo stórkostlega að það er frí fyrsta daginn.

stíg á stokk og strengi heit. veit bara ekki hvað.

 

kannski skrifa bók. eða dagbók. eða bara heimilisdagbók.... nibbs. kannski vera duglegur að læra á nýja gítarinn minn. kannski fara í skemmtilegt nám. kannski vera duglegur að teikna og mála. kannski bara að reyna að vera góður strákur og góður pabbi.

en allavega að drekka meira. frammistaða þessa árs var fyrir neðan allar hellur. langt fyrir neðan sko...


« Síðasta færsla | Næsta færsla »

Athugasemdir

1 Smámynd: Fanney Björg Karlsdóttir

Já blessaður vertu... drekka meira...... þú ert náttúrulega farin að pissa ryki....

Gleðilegt nýtt ár..... takk fyrir gamla...

Fanney Björg Karlsdóttir, 30.12.2008 kl. 23:16

2 Smámynd: arnar valgeirsson

sömuleiðis fanney sveitalubbi. ég er ekkert gömul.....

arnar valgeirsson, 30.12.2008 kl. 23:31

3 Smámynd: Börkur Gunnarsson

skrifa meira og drekka meira, það eru góð heit!

gleðilegt nýtt ár!

Börkur Gunnarsson, 31.12.2008 kl. 08:50

4 Smámynd: hvutti

Skrifarðu betur drukkinn, eða drekkurðu betur þegar þú skrifar ? 'Eg held oft hvortveggja, nema edrú.

Hér er allavega smá áramótaljóð af sænskum diktara

Bruno K Öijer.

Lans Av Ljus

jag står i fukten

och kylan

på den här järnvägsperrongen

och om den där runda

svartvita klockan därborta går rätt

är det snart ett nytt år

jag ser inte mycket ut för världen

röker bara på en hyfsat

god cigarr jag måste fått av någon

som tack för att jag nyss uppträtt ikväll

inför en handfull människor

på en teater jag redan glömt bort namnet på

ett violett duggregn

driver vilset hit och dit över spåren

innan det får syn på mej

och skadeglatt vänder åt mitt håll

gaddar ihop sej

till tunn is kring mitt hjärta

och mitt hjärta slår tillbaks

strör värme genom min kropp

en man

i dunklet framför stationshuset

rotar i en soptunna

ljudet ekar i natten

som strofer ur Bergspredikan hamrade i metall

och nästa gång jag tittar till

har klockan passerat midnatt

någonstans lyfter

människor sina champagneglas

och skålar för varandras lycka och välgång

medan allt osagt och förträngt

gnager gråsvarta hål i deras samveten

men varför tänka på sånt nu

när betongen

börjar vibrera under mina fötter

och godståget ylar till

vrålar sej fram mot mej

jag tar ett steg bakåt och slutar räkna

hur många vagnar som flimrar förbi min blick

men det är säkert femtiosex stycken

lika många som dom år som gått

sedan Hank Williams dog på nyårsdagen

i baksätet på sin turnébil

utbränd av nattliv sprit och olycklig kärlek

utbränd av vägarna poesin och musiken

utbränd av det liv han beskrev så väl

och gav till andra som en gåva

en gåva bara en faderlös man kan ge

och jag tittar till på stationsklockan igen

verkar som visarna börjat snurra baklänges

styrda av en osynlig hand

men det här vidriga duggregnet ger inte upp

har varken början eller slut

och Hank kom aldrig fram

till sin spelning i Ohio den där dagen

fyra tusen hade köpt biljett

satt och väntade

när en röst meddelade att showen var inställd

att Hank Williams avlidit på vägen dit

inte många i publiken trodde att det var sant

spridda skratt hördes

Hank hade ställt in

för många spelningar den senaste tiden

och alla visste varför

men efter ett tag blev allt uppenbart

skratten övergick i en stämning av chock

förtvivlan och öppen gråt

den upplysta lokalen släcktes ned

och alla satt där i mörker

innan en spotlight tändes

skar genom svärtan över deras huvuden

och ristade

en vit cirkel i det ensamma tomma scengolvet

bakom ridån

stod medlemmarna i bandet förlamade

en av dom lyckades ta sej samman

slog an sin steel guitar

och trevade fram dom första tonerna

av Hanks låt I Saw The Light

I Saw The Light I Saw The Light

och nu är allt tyst och stilla

godståget har dånat förbi

perrongen ligger öde kall och våt

medan tåget rusar vidare genom natten

förvandlat till en lans av ljus

en vinande blixt

som vräker framtidens mörker åt sidorna

kastar långa svallvågor över husen och fälten

i varje vagn

ligger ett år av mitt liv på rygg

i en bädd av bomull löv och gräs

och åren liknar små varelser med sina händer

knäppta över brösten

och händerna lyser svagt omkring sej

blinkar ikapp

små eldsvådehänder

små eldsvådehänder små eldsvådehänder

tänker jag för mej själv

och tar ett par steg åt sidan

försvinner bort

Bruno K Öijer

hvutti, 1.1.2009 kl. 11:46

5 Smámynd: Magnús Geir Guðmundsson

Læra á gítarinn manni,ekkert drykkjurugl og draf, nema kannski í Braga og Bergsvatni!?

Jamm og skrifa, en ekki sænsktr vandamálavaðalsvígtighed takk!

En gleðilegt ár!

Magnús Geir Guðmundsson, 1.1.2009 kl. 20:24

6 Smámynd: Bryndís Böðvarsdóttir

Gleðilegt nýtt ár!

Gangi þér vel að læra á gítarinn og vera góður við strákana þína (en það ert þú nú reyndar fyrir).

Bryndís Böðvarsdóttir, 2.1.2009 kl. 01:34

7 Smámynd: Ingvar Valgeirsson

Deffinettlí drekka meira, þú endar seint í meðferð með þessu áframhaldi.

Ingvar Valgeirsson, 2.1.2009 kl. 18:02

Bæta við athugasemd

Ekki er lengur hægt að skrifa athugasemdir við færsluna, þar sem tímamörk á athugasemdir eru liðin.

Innskráning

Ath. Vinsamlegast kveikið á Javascript til að hefja innskráningu.

Hafðu samband